Mitt nästa uppdrag var att ge mig av till en större lustjakt i Indiska oceanen. Med mig skulle jag ha en snabbskrivande stenograf, naturfotografen Rutger Jönåker och 7 duktiga dykare som hade bra meriter. De hade dykt bland abborrar och sjunkna vrak i dammar och sjöar vintertid. Jag var lite nervös för jag hade hört lite historier om demoner i Indiska mytologin.

När jag fick se den ena dykaren som hade luffarprickar och ett par bevingade sandaler, hoppades jag bara på tur att komma hem levande, för vi skulle söka efter den mytomspunna polarmusslan. Jag led fortfarande av jetlag sedan jag kom hem från Peking, där vi hade anordnat maraton med för liten gympa sko på kinesiska muren. Där vara hela terrakottaarmén med å hejjade fram sina favoriter. Sen träffades vi och hade BBQ och lyssnade på skrönor om Da Vinci Koden i facklorns sken! (Jobbet som frilansare hade gett mig många ideér och jag hade många spännande uppdrag framför mig.) Båten var sagolik, vi började med en spansk sherry och fick förberedande massage med citrondoftande granolja inför dykningen morgonen där på.

Vattnet var kristallklart med ca 40 meters siktdjup och fiske beståndet o korallerna var enorma. Jag var glad jag hade gått en snorkel kurs. Jag fick instuktioner av en avlägsen släkting för 8 år sedan. Så det var så mitt intresse för dykning väcktes. Jag köpte mig en snorkel, ett cyklop och ett par simfötter. Jag hoppade i från bryggan nånstans i småländska landsbygden och försökte använda höfterna och sträcka ut benen i en pendellik rörelse. Det var lättare sagt än gjort kan jag säga. Men skam den som ger sig, efter tre somrar var jag en jäkel på snorkling. (Jag glömde att tömma snorklen en gång och hade sedan hicka i tre dagar)

Nog om detta jag gick senare en advanced course i Mauritius, det var där jag simmade öga mot öga med en jättelik vit haj, men det är en annan historia....

Jag hade skaffat mig en ohyggligt dyr våtdräkt som skulle skydda mot både maneter och vissa sylvassa fiskar.Vi snorklade länge och väl och försökte hitta den mytomspunna polarmusslan. Men att leta efter den, var som att leta efter en nål i en höstack kan man säga. Då det fanns snäckor till förbannelse där nere i det stora havsdjupet. Rutger Jönåker fastnade med snorklen i en jätte bläckfisk med 10 armar och enorma sugproppar. Då han skulle kolla sin dykarklocka ( han kunde ju inte missa veckans "ring så spelar vi") Vi fann han sedan med sin mp3 sittandes i lugnan ro i korallrevet.

Det är bättre att dyka med haj än att röka braj!

Din nyhetsankare i etern

© Jessica