När tiden stannar till och man inte finns längre

Idag har jag tagit farväl av min storebror ..I juli skulle skulle han ha fyllt 43 år men tiden stannade till och helt plötsligt så fanns han bara inte längre. Jag har lagt min hand på hans panna och tagit ett sista farväl, han var så fin såg så fridfull ut som om han log. Jag vet att det bara var skalet kvar för någonstans inom mig tror jag att han sitter någonstans där uppe och lirar på sin gura..En dag kommer vi att ses igen..Vila i Frid käre Bror. Var också och besökte mormor och morfar med en bukett blommor..Tänk på att ta vara på livet för man vet aldrig när det tar slut och i morgon kan det vara försent...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0