Nu ska du få höra..Glad i hågen att det är fredag har man varit och handlat och på väg hem. Väl när jag har parkerat och ska gå ur bilen så lägger jag världens vurpa på gräsmattan, det var glashalt jag låg och kravlade i snön i min jacka som kändes som om jag var i en åls skinn. Det enda jag kunde tänka på var:
 herre gud var det någon som såg mig?
Jag stirrar runt på gatan men det såg tomt ut. Jag reste mig upp fort som fan och hoppades att det inte satt någon fönstertittare någonstans när jag var så nära döden på min egen tomt. Knät värkte och jag fick halta mig till grannen för att fråga om han kunde låna mig två kronor som fattades till frallorna som kommer i brevlådan i morgon. Jag berättade om händelsen för min granne som flabbade och han sa han skulle kolla ut genom fönstret om jag möjligtvis skulle trilla igen när jag tog ur påsarna ur bilen, det skulle varit kul tyckte han. Nej jag måste nog gå på rehabiltering och sjukgymnastik massage och en massa annat samt behövs nog en sjukskrivning på en månad eller två. Kanske även behöver en kontakt med kurator om den traumatiska händelsen. Funderar på om jag kan kräva skadestånd av mig själv så jag tjänar en hacka? 



Sedan utövade jag barnarbete på Johanna som fick fixa tacosen. Nu sitter jag här i soffan med mitt onda knä under täcket och tycker lagom synd om mig själv. En sak är säker....Imorgon ska jag sova tills jag vaknar...