Igår när jag tittade på lite bilder från gårdagen, gjorde jag en fasansfull upptäckt. Jag funderade på om jag skulle ringa SE & HÖR och tala om att jag säkerligen har en avlägsen tvilingbroder. Denna brodern är defenitivt självaste Michael Jacksson. Jag skulle säkert tjäna en slant på detta scoop, jag vet inte om jag nu kanske måste gömma mig för all mänsklighet, ha håret bakom örat eller om jag någonsin kommer kunna gå ut igen!

Så har man själv blivit drabbad av varsel. Jag som flera tusen andra har fått lämna sitt jobb. Jag och många andra på min arbetsplats gick igår. Det lustiga är att det känns som en befrielse, det känns som om jag suttit inne flera år och äntligen sluppit ut ur fängelset. Som om en sten fallit från mitt hjärta och jag helt plötsligt kan andas igen. Jag tror att detta var det bästa som kunde hända mig. Idag fick jag sova längre, jag tog en lång frukost, jag kände inga måsten. Detta var en dag som inte var som en vanlig dag. Jag var hemma då andra jobbade. Jag slipper nu ångesten i slutet efter varje helg då man ska gå tillbaka till ett ställe som man igentligen avskyr, som så många avskyr men döljer för man är tvungen att gå till platsen för att tjäna ihop till sitt leverbröd. Alla behöver vi ju lön för att överleva. Men när man är så inne i sitt vanliga inrutade liv så tänker man ju inte på att de är klart att det finns något där ute som bara väntar på en. Något som är så mycket bättre än det man har offrat sina senaste år på. Har du en gång varit nere i helvetet så förhoppningsvis finns det bara ställen av den bättre sorten att komma till. Jag är glad att jag inte låtit mig trampas på, jag kan iaf gå rakryggad för jag har sagt mina åsikter och tänker inte krypa undan som en skrämd katt. Jag tycker däremot synd om mina fd arbetskamrater som i fortsättningen ska jobba kvar. Jag hoppas att dom kommer att ha det bra i fortsättningen. Vi som varslades igår träffades idag för ett möte med Adecco personliga coacher, det var en fantastisk kvinna där, tänk om alla hade varit som hon vilken perfekt värld vi hade haft. Jag ser bara positivt på det hela. Jag är fri nu jag slipper att vara iakttagen jag behöver inte bära min klump i magen längre. Jag känner en saknad till dom få av mina arbetskamrater som jag verkligen tycker om som är kvar, men dom är ju bara ett telefonsamtal bort. Jag har försökt att peppa mina arbetskamrater så mycket jag har kunnat. Dom är värda så mycket mer än att sörja en arbetsplats som dom igentligen aldrig har trivts på, men som givit dom mat på bordet. Jag ser positivt på framtiden, jag fick höra idag att det finns stora förhoppningar för mig och att jag sprudlade av glädje och dessutom att jag är snygg vad kan man mer begära, nu siktar jag på ett nytt jobb :)

Efterlyser härmed en händig karl till trädgårdsarbetet: Minst 1.80 lång mörkhårig och med ett par rejäla muskler som klarar av ett slitsamt arbete i trädgården. Bar överkropp är en fördel om det är en fröjd för ögat. Ett plus om du har tips på lämpliga utrotningsmetoder mot alla galna grannar, spindlar och annat löst pack som förpestar min baksida varje sommar! Om detta låter intressant sänd svar till :

Jag har nu tagit tag i mitt bantande igen, har ju inte så många kg kvar och jag känner att jag är återigen motiverad och hittat karaktären hur svårt ska det var liksom? Jag vill verkligen försöka få min operation till hösten. Jag har nu börjat testat en ny metod som jag mår riktigt bra av. Jag var riktigt skeptisk när jag såg vad min bror stoppade i sig, mådde riktigt illa faktiskt. Men det är nog som han sa jag tänker anorektiskt. Han har gått ner 15 kg på 1,5 månad. Jag är ju livrädd för fett men jag har tänkt att försöka mig på denna metoden till mina sista kilon. LCHF-LowCarb-HighFat låga kolhydrater och naturligt fett. Det gäller ju att tänka tvärtom i princip, det blir en omställning eftersom man har kört viktväktarna. Men på dom senaste åren har man ju inte kört med points, jag vet inte i hur många omgångar jag har börjat men sen slutat jag undrar om inte VV bara funkar en gång. Första omgången gick jag ner massor men dom andra har inte funkat så bra och sen vill dom bara ha pengar och sitter nog och bara gottar sig åt tjockisarnas väg mot viktraset. Jag är aldrig hungrig mellan målen som jag var tidigare och jag mår mycket bättre helt enkelt!

En sak: hejja alla tjockisar, jag vet hur det är att vara en. Men det finns dom smala ytliga nagelfilande perfekta människorna som helt enkelt blir äcklade av en tjock männsika, bara en sak har jag att säga till dom : stick och brinn!

Jag säger bara en sak, skulle du vilja bli kallad mammut? Det var precis vad jag blev kallad idag av min 15 åriga dotter. Hmm tänkte jag Mammut vafan det är ju ett utdött släkte elefantdjur. Jag sprang och kollade mig i spegeln om möjligtvis rövas omkrets kanske hade en liknelse med detta djur, eller om det möjligtvis hade vuxit ut lite skämmig hårbeklädnad någonstans. Till min lättnad hittade jag inget som påminde om detta forntida djur!

Sen måste jag berätta att min son idag leder höjden av smarthet  och som just idag är en fröjd för familjen, han vet hur man sparar pengar. Han hör glassbilen, jag säger idag ska vi inte köpa någon glass. han säger: Jag går ut och springer efter den. Sen kommer han in glad i hågen med en glass i näven och ett superflin säger han har åkt med glassbilen igen och att han fick en gratis glass. Han sa: mamma jag frågade om den var helt gratis hela struten alltså och han sa att den var det och jag mamma, jag fattar ingenting =)

Tänk vilken ekonomisk son denna Mammuten fått

Helt plötsligt idag var det som om någon ohyra tagit sig innanför mina arbetsbyxor. Jag fick akut kliande på mitt vänstra knä. Jag gned mig mot pallen och det såg säkert ut som om jag hade en omåttlig kärlek till pallar av trä. Jag sprang runt med uppdraget byxben och frågade en arbetskamrat vad sjutton det kunde vara. Jag fick frågan om jag höll på med en snabb stripp? Jag sa att det finns nog en önskan om det bland de manliga kollegorna. Men en snabb stripp hade fått min bak att dallra fram till påsk. Däremot fick jag ett tips av min Egyptiska arbetskamrat att jag skulle satsa på att dansa magdans i Egypten, jo minsann han sa att Beduinerna betalar bra, och har kistor med guld! Jag ställde mig framför honom och gjorde vad jag tyckte var en orientalisk sving och svaret på svensk magdans. Jag blir förvånad om han fortsättningsvis tycker att jag ska ska ta mig en trip till Egypten!

Igår fick vi reda på att det skulle varslas 25 personer på företaget en tredjedel av dom anställda. Det är ju ingen nyhet att lågkonjukturen påverkar allt och alla. Då vi mestandels tillverkar till bilindustrin så var det ju bara att invänta denna dagen. Man försöker lägga till minnet hur många som har börjat jobba efter en själv, men det är nästintill en omöjllighet. Eftersom sist in först ut inte behöver tillämpas sitter ingen säker. Många är oroliga men det känns som om man ska se sig själv som en av de 25 så blir det ingen besvikelse när dagen kommer då det är klart vilka som ska gå. Jag känner ingen direkt oro just nu men man tänker ju på hur ekonomin skulle bli och att börja om från början att söka nytt jobb. Jobb som inte är det lättaste att få idag bland dessa tusentals arbetslösa. Har man inget jobb är det som om man blir utstött ur samhället och att man inte är lika mycket värd. Men väntan gör det ännu mer spänt på jobbet och det kommer att försvinna 25 arbetskamrater frågan är om man är en av dom?

Å andra sidan har jag börjat fundera på olika aktiviteter jag kan syssla med

Starta kängrufarm vid Transibiriska järnvägen

Öppna bordellverksamhet för kryssningar över Östersjön

Adoptera 13 transor i kjol

Leta reda på en rik karl med näsa för miljoner i taxeringskalendern

Eller varför inte helt enkelt försöka lösa finanskrisen med hjälp av pussel

Jag önskar att det skulle finnas en ande i en flaska som skulle kunna uppfylla en önskan och förflytta mig en sådär 20 år tillbaka i mitt liv för en kort stund. Bara för att ta en titt på min egen barndom som ligger så långt bakom mig. Till den tiden då man hade vänskapen på en annan nivå mot vad det är idag som vuxen. När man lätt kunde samlas ett gäng fnittriga tjejer sjunga in på kasetteband och riktigt roas av en så enkel grej. Det är med en tår i ögat jag tänker tillbaka på allt roligt som vi haft. Sen kom DEN dagen och det var den värsta dagen i mitt liv och det var dagen vi slutade i 9:an

Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket i hela mitt liv som jag gjorde då. Helt plötsligt försvinner alla klasskompisar och sprider ut sig och inget kommer någonsin att bli som förut. Tryggheten i det vardagliga försvinner man förlorar sina vänner som man haft i så många år och man förmodar att man aldrig kommer att ses igen. Man får börja om på nytt men nu med tyngre börda för man ska förbereda sig för vuxenlivet. Vilket innebär familjeliv arbete tonvis med räkningar och ett försök att behålla ungdomen vid liv så gott det går med rynkor gråa hår och bilringar. Efter massor av år funderar man på hur gick det igentligen för alla klasskompisar vad gör dom nu för tiden?

I lördags hade vi klassfest på Karlssons i Jönköping, efter alla dessa år var det fantastiskt att träffa sina klasskompisar och insåg att en del inte hade förändrats det minsta. Enda skillnaden var att alla hade blivit så himla fina och stiliga, snygga helt enkelt =) Nog för vi var hulliganer på den tiden men klassen var den bästa av den bästa. Jag är stolt över klass 9B

Efter en natts sömn måste man ju tyvärr gå upp, hur jävla tröttsamt det än är och man ser ut som om man sovit i en roterande hårtork. Men vad gör det tänker jag för mig själv, allt klär ju en skönhet.  Jag funderar snabbt på vart alla strecken på huden kommer ifrån ibland när man vaknar.. Kan kanske beror på att jag eventuellt försökt strypa mig i lakanet för det låg halvt hom halvt nere på golvet? Jag borde kanske försöka ta det lugnt i sängen. Verkar som det är full aktivitet nattetid är det omedveten raj raj? Vad vet jag, även att jag ligger alldeles ensam så funderar jag på om det trots allt inte kommer oväntat besök från någon avlägsen akrobatikförening. Vad får man sen se när man efter många om och men släpat upp sig ur sängen och behöver sin dagliga första dos av koffein? Jo man får se en TOM kaffeburk!!!! VA? vad gör jag nu? DÖR?

Ska snart sätta mig i bilen och ratta till hemstaden Jönköping för i morgon är det klassfest. Detta är en ära för staden och jag förstår att dom planerat min ankomst ett bra tag nu eftersom jag inte har förgyllt staden med min närvaro på ett antal år. Längs Lillgatan ska jag spatsera på röda mattan glada och lyckliga kommer människor stå längs trottoarerna vinka livligt men plakat av dess olika slag och ropa mitt namn när jag rullar in. Men lugn bara lugn kära Jönköpingsbor jag stannar hela helgen!