Igår fick vi reda på att det skulle varslas 25 personer på företaget en tredjedel av dom anställda. Det är ju ingen nyhet att lågkonjukturen påverkar allt och alla. Då vi mestandels tillverkar till bilindustrin så var det ju bara att invänta denna dagen. Man försöker lägga till minnet hur många som har börjat jobba efter en själv, men det är nästintill en omöjllighet. Eftersom sist in först ut inte behöver tillämpas sitter ingen säker. Många är oroliga men det känns som om man ska se sig själv som en av de 25 så blir det ingen besvikelse när dagen kommer då det är klart vilka som ska gå. Jag känner ingen direkt oro just nu men man tänker ju på hur ekonomin skulle bli och att börja om från början att söka nytt jobb. Jobb som inte är det lättaste att få idag bland dessa tusentals arbetslösa. Har man inget jobb är det som om man blir utstött ur samhället och att man inte är lika mycket värd. Men väntan gör det ännu mer spänt på jobbet och det kommer att försvinna 25 arbetskamrater frågan är om man är en av dom?

Å andra sidan har jag börjat fundera på olika aktiviteter jag kan syssla med

Starta kängrufarm vid Transibiriska järnvägen

Öppna bordellverksamhet för kryssningar över Östersjön

Adoptera 13 transor i kjol

Leta reda på en rik karl med näsa för miljoner i taxeringskalendern

Eller varför inte helt enkelt försöka lösa finanskrisen med hjälp av pussel