Fredag kväll och det är lugnare än lugnast. Gick rundan med Rosie innan i regnet. Jag upptäckte då detta ensamma träd mitt upp i ingenting. Hur ensamt måste inte trädet vara liksom. Varför efterlämnar man en stam mitt i kalhygget med några små enstaka barr på??? Taskigt tycker jag rena mobbingen bland träden. Men eftersom jag inte kan lösa alla världsproblem och inte äger någon motorsåg så så fanns det inget jag kunde göra. Jag återvände till mitt nystädade tomma hem som inte innehöll mina älskade små barn eftersom det är min barnfria helg. Tog mig en dusch och insåg att tiden inte behagade gå. Messade då min gode vän och granne samt arbetskollega Rosie och frågade om hon var pigg och alert. Det var nog knappt... Jag hoppade i min pyjamas och knallade med bestämda steg till andra gatan med mina rosa foppatofflor för att intaga två glas vin samt lite popcorn, samtidigt som idol med massa falska gaphalsar förgyllde vår kväll.