När man inte ser
Jag känner igen mig i det du skriver. Kollar fortfarande förstora kläder i affären. Min tanke om hur min kropp ser ut har inte hunnit med hur min kropp har förändrats. Är fortfarande där då jag blir ledsen och sårad när folk påpekar att jag gått ner "förmycket"
/Jenny
Ja jag känner också igen mig....hjärnan hänger liksom inge med eller nåt sånt
Man får se sig sjölv lite oftare i spegeln.:)
Inget man gjorde ofta tidigare ;)
Känner också igen mig och har fått höra en hel del nu på slutet, att nu får du inte gå ner mer, att jag är för mager osv. Vilket jag själv inte tycker att jag är, så kropp och knopp hänger inte riktigt ihop ännu, men det kommer nog :-)
//Heléne
Har ju inte kommit så långt som dej Jessica, men jag drömmer hela tiden att jag är tillbaka på samma vikt som jag utgick ifrån. Även om jag märker på kläderna att jag gått ner i vikt så tror jag hela tiden att det är något slags skämt som kommer slå mig i ansiktet en dag och säger: april april... :-(
//Vivianne
Känner igen det precis! Jag tror inte att hjärnan hänger med så som även flera andra skriver. I spegeln på gymmet kan jag se det men då är det mer på avstånd än vad det normalt blir i spegeln hemma! Och du är inte alls för smal utan jättefin!
//Jennie
För mig är det tvärtom. Känner mig som bilden till höger och ser mig så i spegeln, men på bild ser jag ut som till vänster. Förstå chocken!