Jag hade tagit tjänsteledig med oavkortad lön från en halvallvarlig opera där jag blandade häxdrycker av naturens resurser. Jag hade hört att Bert karlsson var mig i hasorna. Han hade sökt mig med ljus och lykta sedan jag lagt en förbannelse som gjort att han blivit beroende fettisdagsbullar och sött Bordeauxvin.

Jag hade dragit mig undan operan till fattigkvarteren. Jag var trött på att sjunga om pungråttor och utdöda jättegiraffer och magiska formler. Jag hade planerat min flykt från Bert karlsson riktigt noga, jag skulle till Madagaskar där jag hade en vän som hade en stor risodling, han ville jag skulle komma dit och ha ett seminarium för tullverket. Jag fick åka med en Zigensk trombon orkester som var änna jäklar meditation. Som i ett töcken ser jag Bert i svarta gummilackstövlar tillsammans med Sven-Ingvars ur en bit av baletten svansjön, det var som en hemsk mardröm. Jag vaknade till av ett ryck, vi var framme i Madagaskar. Jag levde livets glada dagar med mina vänner på risodlingen tills en dag jag ser i tidningen ( som farit långväga från sverige) Bert karlsson, han var nu medlem i dansakademin och stoltserade med sin hållning, vighet och styrka. han hade en självskriven plats i den klassiska baletten Svansjön. Han berättade om sina pojkdrömmar att en dag få dansa med söta ballerinor på stora världsberömda scener, Han stod där i sin tyllkostym och man såg att fettisdagsbullar och sött Bordeauxvin hade gjort susen.