Det var en helt ovanlig vanlig fredag en helg i augusti. Dupont & jag skulle tillbringa en helg  i den stora huvudstaden, då våra plånböcker gapade tomma sånär på dammet i det trånga myntfacket. Vi begav oss till närmsta socialkontor,där vi skulle koppla på charmen & hoppas på att få en liten nätt summa i bidrag. Som anledning på ansökan skrev vi med lite kladdigt krokiga bokstäver " Desperat behov av ny luft under vingarna"

Efter ett lyckat besök & lite stålar rikare tog vi en sväng förbi de två papperskorgarna på vägen hem. Om man hade tur innehöll de en burk eller två. Glada som få sprang vi in på byns ICA & pantade skatten som vi hade hittat. Två burkar coca cola, vi var världens lyckligaste.  "Det räcker till en middag på Berrns"  Sa Dupont & började hoppa små grodorna (som jag tror hon missförstått för hon hoppade på bara ett ben) samtidigt som hon drack ur den sista slatten i cola burken, och avslutade med en riktig karla rap. "Dupont, du e så kul"  sa jag, och jag hoppades hon en dag skulle få anställning på Dramaten med sina väl dolda talanger...

Vi sket i att packa, då vi fortfarande hade kvar sopsäckarna vi samlade in löv i förra hösten. De skulle passa utmärkt som regn cape i Stockholm (Det regnar här i Stockholm idag...som Carola sjöng å in Carola we trust..Hallelluja)

Dupont hade för något år sedan knäckt extra på  en bilskrot, där hon hade blåst lagom luft i däcken (därmed fått nariga läppar) Som lön för mödan hade hon fått designa och sätta ihop sin egna bil, inklusive en årsförbrukning av lypsyl. Jag var så stolt över henne att hon kunde hantera nåt med mer än två hjul. Dupontmobilen blev väl omhändertagen & var hennes ögonsten som hon dagligen gned in med citron (gjorde susen för lacken som då glittrade som guld i Sahara) En dupontmobil ska behandlas med kärlek & omsorg tycker hon.

Vi var nu på väg till uppsamlingsplatsen där vi skulle  ta sällskap med de andra resande. Väl framme parkerade  Dupont med ett riktigt kärringstopp, och sa: "buss? Jag vill åka häst & vagn"  Men lilla Dupont sa jag:  "vi ska ju komma fram denna helgen & inte nästa år" Vi kan ta en sväng till Visingsö & åka remmalag framåt nästa jul eller nåt, samtidigt som vi kan passa på att snurra korv i den lokala korvmojjen på Grännas södra udde. Dupont satte sig ner på trottoaren & grymtade & grimaserade som en iller på maraton march. "Jag vill åka häst & vagn, jag vill, jag vill, fortsatte hon. Efter 2 och en halv sekund hade jag fått henne att inse att buss var det enda tänkbara färdmedlet just nu.

Med slokande huvud och krypandes på alla fyra fick jag upp henne i bussen efter att jag gett henne en spark i röva som hjälp på traven. Efter en stund var Dupont lugn & sansad igen, hon slocknade som en klubbad säl på mitt vänstra knä & vaknade inte förrän vi hade nått vårt mål.

Efter många pinsamheter på stadens gator,övernattning i madrasserad cell efter vilt protesterande utanför rikstadshuset, och långtidsverkande medicinering med tvångströja var vi hemma igen...  vad som igentligen hände får vi ta en annan gång...

Dupont stapplade med tunga steg nerför trapporna på bussen. Det hade varit en mycket hård & inte så givade resa till den stora staden. Men glad i hågen som alltid en Dupont är, sprang hon fram till Dupontmobilen, gav den en klapp på ena fälgen o bad mej hoppa in så fort som fan.. Äntligen var vi på väg hem. Dupont vevade ner sin ruta å satte ut armbågen och började skrika för full hals  på Symfoniiiiin, ljuder stark & fin... (Loa Falkman släng dig i väggen) Med en tvärnit for jag en halv meter upp i taket på Dupontmobilen.. " Vad gör du sa jag..är du helt från vettet" Kolla på Ko jävlen" ( se bilden ovan) skrek Dupont och jag visste då hon skulle passa som tenor i en gosskör nere på Maldiverna..(Så långt bort desto bättre) Framför oss mitt på vägen i den mörka sjumila skogen stod den ..Eller var det en stor buffel på bete? Jag ska köra över den sa Dupont, av pälsen ska jag sticka en polotröja & ha på mig nästa resa till Alperna...Kossan stod kvar en bra stund & Dupont lättade mer & mer på bromspedalen och snart, snart ...Jag öppnade rutan & skrek "spring kossefan" Den lunkade då lugnt & stilla tillbaka till sina råmande vänner i hagen, tuggandes på saftigt gräs, tittade på oss som om den hade sett ett ufo med internetanslutning..( leve kossan) Väl hemma igen sa Dupont: "hemma bra men borta bäst" Det var så vår resa till den stora staden slutade, någorlunda lyckligt..... och det lär nog dröja innan det bär av till Alperna...

Vi ses i bredgottfabriken

© Jessica