I en annan del av Reftele - En midsommarnattsdröm
Vi var i Reftele socken för att närvara vid vigseln mellan bonnadrängen Herr Hummel och hans blivande piga: Fru Hummel. Solen sken och fåglarna kvittrade. Prosten som precis hade haft husförhör med Kommandoran i fattigstugan kom med andan i halsen: "Jävla Krösa-Maja jag blir inte klok på alla hennes vättar och myrlingar. Nu ligger hon i snickeboá med Griseknoen som är köpt på auktionen i Backorva å tuggar jästa körsbär, ni må tro att det var fart på kärringa..." "Snickerboá hoppfallera...." tjoar prosten och slår klackarna i taket. Jag tittade på min vän Jonnie med en blick som betydde att även prosten hade tagit sin väl beskärda del av körsbären..
Vi tänkte att det var lika bra att börja sjunga bröllopsmarschen som Glenn hade skrivit till sin kära Rosita:
Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär.
Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka vill jag också, förstås.
Det var ett vackert bröllop och då Glenn lovade oss guld och gröna skogar om vi ingick äktenskap slog vi slag i saken, han hade stora planer för oss och Backorva spelmän.
Slutet gott...Allting gott
© Jessica
Okej :) , kul att du tog dig tid att svara.
Ha en fortsatt trevlig dag!
