Jag hör nån på jobbet som skriker för full hals. Följer ljudet som leder till bandmaskinen..Vad gör du Christer säger jag? Han hoppar runt som om han vore en del av en australisk strutsart i tomte luvan.. Jag leker ökenräv ser du väl, (Jag undrar om han lider av en sjukdom som framkallar ovana rörelser) Jag har sagt upp mig och har fått anställning på ett korksnideri på andra sidan ekvatorn. Jag måste vara vara där innan vintersolståndet. Jag ska få lift med en grönländsk fiskebåt. Jaha säger jag, hur fick du dom att ta dig dit då? Jo Säger Christer, Jag sa att jag kunde konsten att teckna kartor, men egenligen det enda jag kan är att väva orientaliska mattor. Sen är jag en hejjare i isländsk brottning också.

Jag tror att detta är det ounvikliga ödet. Jag ska när jag kommer fram söka efter en av dom nio sång gudinnorna. Vi kommer leva som två säcknjutare i sovsäcken jag hade i scouterna på yngre dar! Hmm ja det lät ju muntert sa jag...Jag tar med mig min fjärrskrivmaskin, så jag kan hålla kontakten med omvärlden. Jag ska också försöka sända livstecken per televison. Med ett dramatiskt halv varv började han sjunga upp till skönsång:

Melodi: (Jag trivs bäst i öppna landskap)

"Jag trivs bäst när jag är fattig, vid ekvatorn vill jag bo, Jag ska skita i att jobba nu, sen tar jag fram min fickpistol. För att jaga är det enkla, då kan jag leva som jag vill. Jag är trött att banda pallar nu så.. jävla trött..jag vill stå still...."

Kan du banda mig och sen skicka med mej med närmsta omkringresande teatersällskap? Sen ska jag bjuda hela grönländska fiskeligan på sjögurka. (Jag hoppades verkligen den grönländska fiskebåten hade lastutrymme.) Det var en galning lös på företaget, han gjorde sig klar jag stängde locket..Neeej vänta skrek Christer, jag glömde ju min papegoja med nacktofs. Som i ett nafs var han nere i pallen igen å nu var han gone foräääver...

Målet är ingenting. Vägen är allt.

© Jessica