Tack för dansen

Jag är ju inget dansbandsfreak men har kollat på 2 delar av "Tack för dansen" nu som går på TV4 så himla bra program och man blir verkligen glad av dansband och det spritter i kroppen lixom o foten kan inte vara still...Nu ska det rockas Lasse Stefanz framöver, Olle har nog Sveriges bästa röst i dansbandsvärlden..

Kommentarer
Postat av: Maria

Hej Jessica!
Jag tycker om att läsa din blogg, då jag blivit så himla inspirerad över din viktresa.
Jag har nu läst att du inte mår så bra, vilket är jättetråkigt.
Jag vill inte verka va nån besservisser eller så, men av egen erfarenhet så kan jag bara varna dig...dra i handbromsen innan det går för långt.
Dina symtom låter som utmattningsymtom..dvs utbrändhet. Min man drabbades av detta i september i fjol...helt plötsligt blev han jättedålig!
Ifrån att ha varit en jättestark person som nästan aldrig varit sjuk till att var helt nedbruten.
Han orkade inte ta sig utanför dörren, blev andfådd för det minsta, hade tryck i bröstet, feber, trött(sov hela tiden). Vi sökte läkare men inga prover visade något fel...
Han är fortfarande hemma o är sjukskriven men mår nu bättre tack vare vila o medicin.
Så jag vill bara att du lyssnar på kroppens varningssignaler för till slut så smäller det bara till.
Hans utmattningssymtom beror troligen på att han har haft det pressat på jobbet, (han jobbar som elektriker på ett pappersbruk). Frustration på besparingar, dålig stämning på jobbet mm.
Jag hoppas att du mår bättre snart så klart!

Kram


Svar: Hejsan Maria..Vad roligt att du gillar min blogg vad glad jag blir :) Ja det är som du säger det är många som påpekar detta..Det ör bara jag som är så himla enveten och inte lyssnar på min kropp. Känner igen det som du skriver om din man det är samma här. jobbigast är ju när elefanten trycker över bröstet och huvet vill sprängas. Jag tycker det bara är så himla trost då jag verkligen gillar mitt jobb men det ör arbetsplatsen som gör mig dålig.Det är verkligen inte mina gamla de tycker jag jättemycket om. men som du skriver stämning och så på jobbet det är en stor bov i dramat till hur jag mår. Jag har heller aldrig varit hemma sjuk osv alltid varit på jobbet..Men nu känns det som om bägaren runnit över...Jag lider verkligen med din man och vad skönt att han kommit så pass att han är på bättringsvägen..Hoppas han snart är helt återställd och i den mån det går kan börja jobba igen..Finns inget värre än att inte vilja gå till jobbet..Jag har inte haft denna känslan tidigare men det är mycket som spelar in som jag i te kan skriva på bloggen..Skönt ändå att ha den som ett bollplank..Jag vet att många tycker som jag och det är mycket som måste till ändring..Frågan är bara hur man ska komma dit..Man vill ju må bra på jobbet...Tack så jättemycket för din omtanke stor kram till dig..
Jessica Andersson

2016-01-18 @ 14:58:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0