Det finns inte så mycket att göra

Nu börjar man verkligen klättra på väggarna 12 dagar på sjukhuset får ju en att lida av tristess! Idag har han varit kanonduktig, går mer och mer och blir starkare och starkare! Ikväll tog vi en promenad i korridorerna och tog svängen förbi Sjukhuskyrkan! Ni som har läst eller läser Anne-Marie Schjetleins bok ”Döden ingen ser” vet ju vilken händelse som utspelade sig här inne!  ” Rummet var trångt, avlångt med två stolrader framför fönster med vinklade persienner ut mot iinnergården. Ljushållaren formad som ett klot i svart smide bar 5 brinnande ljus” 


Tände ljus för min bror och sedan gick vi vidare! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0